jävla skitfan.

nu åker jag tillbaka till kliniken i Mora.

Jag kommer inte ha tillgång till något internet där så jag återkommer om jag skulle överleva.

önskar att J kunde följa med.

puss på det

håll om mig tills mardrömmarna kramats ur mig en gång för alla

Ingen känner mig som du.
Ingen, ingen känner mig som du; vi vet det och vågar aldrig glömma. 

Ingen, ingen förstår.

bara du.

Bara, bara du.

Vi har våra egna regler med världens tyngsta lagbok är det kanske inte bara genuint fel och precis så rätt som det kan vara precis så som vi egentligen vill att vi inte ska vilja ha det. Du kan alla smala platser
i spegeln varenda en utantill precis som jag det är vår hemlighet jag säger
ingenting om du lovar att aldrig överge mig jag klarar mig inte utan dig vi
ska orka tillsammans och luften går ur oss samtidigt som vi klarar oss vi
lovar att vi klarar oss själva vi
dör.

vi behöver ingenting absolut ingenting det gör så jävla
ont men vi klarar oss vi sa ju det bara inte på det här sättet och
jag förstår aldrig hur mycket jag saknar dig förrän du står mittemot det är
inte som förut och ändå precis så; bara du förstår fast omvänt, tvistat.
Jag vill att du ska vara stolt och vi är förebilder åt varandra i någorlunda
rätt riktning inte alltid men vi försöker fnissar bakom provrumsskynken
fnyser åt storlekarna hittar inte vad vi behöver utan är.

Vi är allt vi behöver och aldrig ska jag -

"Om jag skulle somna; väck mig när världen går under"

Jag har varit med om så mycket som man inte borde ha varit med om. Gör det mig annorlunda? Äldre? Yngre? Mer komplicerad som människa? 

Det finns så mycket som jag önskar att jag kunde säga till dig.

Min bröstkorg krossas under mina andetag grus i halsen jag håller krampaktigt kring mina hjärtslag ersätter minnesluckor med blåmärken och skrapsår, minnen som är små sårskorpor och blåsor som bara måste rivas sönder mäter livslinjer i händerna och försöker skrapa bort dem med smutsiga naglar försluter allting i små kapslar, portionerar kvällarna i separata kuvöser.

Diskuterar med mig själv i tusen århundranden och kommer med nya skoningslösa insikter. Vill kliva ur mig själv, vara objektiv och säker. feg. men fri.

 Det enda jag är riktigt säker på är att jag inte tycker om omkretsen på mina ben, hur köttet omformormar sig mot bilsätet, hur min skugga svarvas ovanpå gruset i motljus.

Jag hittar foton och blir påmind om saker jag försöker glömma bort, små ord som skär som skalpeller.

Och hela tiden den öronbedövande ensamheten som kommer av att ligga bredvid någon som sover.

..dags att sova. igen.

jag har sovit hela dagen.

puss på det. 

/Rolig_tjej_87

jag har konstant dåligt samvete för att jag finns. för att jag fortfarande fucking finns. jag klättrade ju på broräcket i onsdags. kommer ni ihåg det? ni som var med. jättearga var ni. jag ville ju bara känna.

men jag finns fortfarande.förlåt

och förlåt att jag skrämde er när jag tog för många piller. hoppsan hela kartan var det visst. jag var bara så trött. jag är bara så himla trött på allt.

förlåt för allt.

det känns som att jag är instängd i en glasbubbla. jag skriker men skriket når liksom inte ut. och de säger att jag aldrig säger nånting. de säger att ingen kan hjälpa om ingen vet vad som pågår i mitt huvud. jag blir så trött. jag blir så trött av allt som pågår i mitt huvud.

jag vill be om ursäkt för att jag finns. inte som man gjorde när man var 14 och sur, utan på riktigt. 

There is a story that I want to tell
A little story from the inside of hell
There wasn’t anything that she could do
She was trapped to the shit like glue