håll om mig tills mardrömmarna kramats ur mig en gång för alla

Ingen känner mig som du.
Ingen, ingen känner mig som du; vi vet det och vågar aldrig glömma. 

Ingen, ingen förstår.

bara du.

Bara, bara du.

Vi har våra egna regler med världens tyngsta lagbok är det kanske inte bara genuint fel och precis så rätt som det kan vara precis så som vi egentligen vill att vi inte ska vilja ha det. Du kan alla smala platser
i spegeln varenda en utantill precis som jag det är vår hemlighet jag säger
ingenting om du lovar att aldrig överge mig jag klarar mig inte utan dig vi
ska orka tillsammans och luften går ur oss samtidigt som vi klarar oss vi
lovar att vi klarar oss själva vi
dör.

vi behöver ingenting absolut ingenting det gör så jävla
ont men vi klarar oss vi sa ju det bara inte på det här sättet och
jag förstår aldrig hur mycket jag saknar dig förrän du står mittemot det är
inte som förut och ändå precis så; bara du förstår fast omvänt, tvistat.
Jag vill att du ska vara stolt och vi är förebilder åt varandra i någorlunda
rätt riktning inte alltid men vi försöker fnissar bakom provrumsskynken
fnyser åt storlekarna hittar inte vad vi behöver utan är.

Vi är allt vi behöver och aldrig ska jag -

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...