Vill vara någon annan. Vill, vill vara någon annan.

För det funkar inte längre. Det går inte över. Det blir inte bra. Min hud är trött av pessimism, färg och sömnsvårighet och venerna slitna av stress som går runt. Men mest av allt hatar jag att jag låter allt det här förstöra mig, göra mig till en person jag bara inte kan tycka om. Med sekundvisare som lossnar som insektsvingar, ett trasigt kraftverk som går på tomgång går jag sönder i små cirklar och jag bygger luftslott av damm. Allt har sagts förut och ska sägas igen.

Det blir inte bra. Jag är ledsen. Trots att jag försöker och trots att jag låter bli. Trots alla undanflykter som blivit rutiner, som blivit permanenta, som vuxit fast. Ser ut på regniga december och tänker på allt jag önskar att jag kunde sluta tänka på. På allting jag skulle vilja prata om men inte kan säga till någon. Och det är min hemlighet: att jag är för stolt för att släppa någon nära, för svag för att ta mig igenom.

Ångesten är som tusen armar. De sträcker sig efter mig. De håller fast mig. De kramar mig. De stryper mig.

Och nu är det jul och alla ska vara glada.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...