Sitter framför spegeln och studerar vem jag blivit

jag är livrädd. foten läker. sakta men den läker. Snart kan jag gå igen. Så småningom springa..det skrämmer mig att jag så småningom kommer att få träna igen. tusentals tankar plågar sönder mig om nätterna.

är jag redo för det här? gör jag det av rätt anledning? Jag vill inte att de ska se ut som det gjort innan - att jag inte kan ta mig igenom en dag utan dedär endorfinerna. Att behöva springa för att orka leva, för att sedan leva för att springa. Att bli beroende, överdriva och slutligen skapa ett tvång. Att öka takten, distansen, tiden: springa sönder fötter och slita ut muskler. Och sedan skräcken för vad som skulle ske om jag stannade hemma en dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...