det känns som att jag är instängd i en glasbubbla. jag skriker men skriket når liksom inte ut. och de säger att jag aldrig säger nånting. de säger att ingen kan hjälpa om ingen vet vad som pågår i mitt huvud. jag blir så trött. jag blir så trött av allt som pågår i mitt huvud.

jag vill be om ursäkt för att jag finns. inte som man gjorde när man var 14 och sur, utan på riktigt.