Jag har varit med om så mycket som man inte borde ha varit med om. Gör det mig annorlunda? Äldre? Yngre? Mer komplicerad som människa? 

Det finns så mycket som jag önskar att jag kunde säga till dig.

Min bröstkorg krossas under mina andetag grus i halsen jag håller krampaktigt kring mina hjärtslag ersätter minnesluckor med blåmärken och skrapsår, minnen som är små sårskorpor och blåsor som bara måste rivas sönder mäter livslinjer i händerna och försöker skrapa bort dem med smutsiga naglar försluter allting i små kapslar, portionerar kvällarna i separata kuvöser.

Diskuterar med mig själv i tusen århundranden och kommer med nya skoningslösa insikter. Vill kliva ur mig själv, vara objektiv och säker. feg. men fri.

 Det enda jag är riktigt säker på är att jag inte tycker om omkretsen på mina ben, hur köttet omformormar sig mot bilsätet, hur min skugga svarvas ovanpå gruset i motljus.

Jag hittar foton och blir påmind om saker jag försöker glömma bort, små ord som skär som skalpeller.

Och hela tiden den öronbedövande ensamheten som kommer av att ligga bredvid någon som sover.

 

leffesteffe

13 september 2009 22:16

Skitbra!

http://leffesteffe.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...