dags att åka tillbaka till kliniken. jag vill inte.

det gör ont det skaver i hjärnbarken och svider någonstans långt bak.

ögonen värker och läpparna är kalla. jag är livrädd. dödsrädd.

Det kallas chocktillstånd
när orden bränns
inpå bara skinnet
och gång på gång mot asfalten
varför skrapa kinden mot väggarna
klämma fingrar i dörrarna
när benen
alltid bär tillbaka hit
för att presentera ett svin

Det kallas chocktillstånd
när tankar känns
och skär som bitar av glas
små, små sår under linningen
varför är du som jag
mot väggarna
står tvekande vid dörrarna
när benen alltid skakar dig tillbaka hit
för att presentera ett svin

Värre än så här kan det aldrig nånsin bli
Det enda spegeln visar är en grym, grym min

Hur kan du va så skuren skalad och ändå va vid liv?

Värre än så här kan det aldrig nånsin bli
Värre än så här så vill jag inte finnas till  

Hon är min värsta fiende och min bästa vän. Hon är det enda jag någonsin älskat och det enda jag någonsin hatat. Tillsammans klarar vi allt du och jag. Vi struntar i vad dom säger. Det är du och jag nu och ingenting kan någonsin ta dig ifrån mig. Du lovade att föralltid stanna och jag har aldrig blivit så rädd.

Fattar du att du skrämmer mig så in i helvete?! Jag hatar dig ditt jävla monster. Jag dör. Det går långsamt men jag dör.

Tillsammans strävar vi mot ett mål. Vi ska dö du och jag. Och för evigt känns så jävla långt och ibland vill jag bara strypa dig. Förstår du det att jag hatar dig och lämna mig ifred din jävla dåre vad tjänar det till att svälta för att överleva när att överleva är att dö? 

   Du är lättskrämd kan inte låta bli att le

När Du är tunn som luft
Så är Du nästan perfekt
Du gör mig lugn när alla ljusen har släckts
Bara en sekund då är Jag nästan perfekt
kom gör mig lugn Jag klär i din andedräkt

Om Jag förlorar dig
Så förlorar Jag synen
Om Jag förlorar dig
Då har Jag ingenting kvar
Förlåt mig men Du är allt Jag har

Och vi håller för hårt
Men den här drömmen är vår
Och du är minminmin att ta med

Och du håller så hårt
Och när längtan blir svår
Så är jag dindindin att ta med
Att ta ut att ta in
I någonting nytt

Och du är ånga spår av ett moln
I en dröm om att fly till någonting nytt  

Du förlorade ditt krig du står ensam kvar
Och ingen kommer till ditt försvar
Så du står givakt med din rygg rak och tar fyrahundra slag  

Idag när pappa åkte hemifrån för att hämta min mamma gick jag ut och sprang.

Jag sprang tills det svartnade för ögonen. Då sprang jag lite till.

Måste jag säga att det är lite dålig stämning här hemma ikväll?