En sak får alltid min mamma att skratta..

Det är när någon för en viss historia på tal.

Historien om när jag besökte sjukhuset med en fluga i örat.

Jag hade jobbat natt och låg och sov. Klockan var någonstans på förmiddagen.

Plötsligt flög en fluga in i mitt öra. Tro mig. Jag är säker. Jag är fortfarande säker på att det är sant.

Jag drabbades av total panik. Jag var hysterisk. Jag stod framför spegeln och grät och skrek om vartannat medan jag försökte pilla ut flugan.

Det gick inte.

Jag ringde till min mamma som var på jobbet. Jag grät och skrek och efter alldeles för lång tid förstod min mamma till slut att hennes yngsta dotter hade en fluga i örat och att hon var tvungen att komma hem.

Medan jag väntade på mamma låg jag på hallgolvet med örat tryckt ner mot mattan. Jag vill ju inte att flugan skulle krypa längre in och kanske hamna i hjärnan. Jag var hysterisk hela tiden.

Till slut kom mamma hem. Och hon skrattade. Jag har nog aldrig varit så arg på min mamma som jag var då.

Min mamma letade i mitt öra och lyste med ficklampa men kunde inte se någon fluga. Hon sa att den förmodligen hade flugit ut eller att jag drömt. Jag gick inte med på det.

Vi åkte till doktorn.

I väntrummet kunde till och med jag le. Lite. Men jag var fortfarande säker på att flugan förmodligen börjat bygga bo och kläcka ägg därinne.

Efter ganska lång väntan var det min tur att gå in till farbror doktorn. Han skrattade inte.

Han sa: Jaså? Så du har en fluga i örat?..

Han hittade ingen fluga. Han visade mig en bild av ett öra och förklarade att detta inte är en ingång till hjärnan.

Han gissade att flugan flugit ut. Han hävdade aldrig att jag drömt.

Sedan fick jag åka hem igen. Mamma skrattade hela tiden. Hon kunde lixom inte låta bli att fnissa heeela tiden. Det bara bubblade över. Fast jag tror att hon verkligen försökte. Jag log lite avmätt. (Jag var fortfarande inte helt säker på att flugan verkligen var borta.)

Min mamma skjutsade hem mig och bäddade ner mig i sängen. Sedan åkte hon tillbaka till jobbet.

Jag drog upp täcket högt kring öronen och försökte somna om. Jag skulle ju faktiskt upp och jobba igen.

En sak får alltid min mamma att skratta..

Det är när någon för en viss historia på tal.

Historien om när jag besökte sjukhuset med en fluga i örat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...