Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog

Jag vet precis hur det känns i mig och ändå blir det så svårt när jag ska beskriva. och så oändligt svårt att stå ut med.

Att älska en sjukdom är sjukt är bara dumt är alldeles för svårt att försöka förstå är alldeles för invecklat plågsamt tvångsmässigt men inristat i pannan och obegripligt svårt att släppa taget om. Mitt livs kärlek, är du.

Snö och sand i ögonen. jag blinkar mot en himmel av järn och gift och bly.

Och din klänning är som trasor i min hand
Jag vill ha dig, du är min du är bara min
Du är så vacker Och du lämnar inga fotspår ens i sand.

Jag vill ha dig, du är min du är bara min. Jag vill ha dig, jag är din jag är bara din.

 

Beatrice

18 oktober 2009 23:18

Då är jag nog lika sjuk som du

 

Fluglorten

21 oktober 2009 00:48

Hittade din blogg...
Jagad av Ana?
Blir ledsen när jag läser det du skriver... Du skriver fint. Skickar en Kram!
Själv e jag jagad av minnen. Minnen som ärrar och ärrat.. i hjärtat och på huden...
Skickar en kram till, med virtuell styrka. Lycka till!!

http://fluglort.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...