Ibland önskar jag att jag kunde plocka ur hjärnan och fylla tomrummet med sågspån.

Kanske skulle man kunna tvätta den och vrida ur den som en svamp.

Det dunkar och dånar innanför tinningen.

Jag önskar att det ändå kunde synas, det där svarta kläggiga som finns inuti i mig. Min kropp matchar inte med min insida. Min insida svälter, medan min utsida snabbt blir större och större. Blir enorm.

Hur går det ihop?

Kanske skulle man ta och klippa av alla fingrarna med en bultsax..chopchop..så de inte är där och klämmer och nyper hela tiden, påpekar hur fet jag blivit, visar alla ställen för spegeln. Skvallrar. Hånar. Hatar.

 

Jonas

11 oktober 2009 23:54

Eller så gör vi så här att du lånar mina händer, för dom älskar att röra din kropp och dom vill vila mot din hud. Som jag sagt tidigare så kan du byta ut det svarta kletiga mot ljuset som jag vet finns inuti dig. Jag vet även att vägen dit är tuff, att vägen dit är hård och att det kommer att ta ett tag. Men du. Vanor är till för att brytas och jag vet att du kan. DU KAN!!! Jag tror på dig, har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag finns här hela tiden!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...