"Romantisering av sjukdomen är vanlig bland drabbade som vidare ofta förnekar att de skulle vara sjuka.

Sjukdomen åsamkar ett mycket stort lidande, inte bara för den drabbade utan även för dennes anhöriga...

..En noga studerad teori är att självsvälten skulle vara en fungerande, av det undermedvetna utlöst självmedicinering mot dessa kemiska obalanser i hjärnan som tros ha kunnat utlösas i samband med bantningen. Varför vanlig svält inte skulle fungera på samma sätt tros bero på de kopplingar till hjärnans belöningssystem som finns vid ätstörningar.

I långt gångna fall blir hjärtat lidande, och det händer att anorektiker får hjärtattacker, vilket även är en av de vanligaste dödsorsakerna kopplade till sjukdomen.

Vid oavbruten svält avlider personen ofrånkomligen, det är aldrig frågan om, utan när. Anorexia nervosa i sin obehandlade form är dödlig. De vanligaste dödsorsakerna är hjärtstillestånd eller hjärtattack som följd av svält och utmattning, att magsäcken brister vid eventuellt självframkallad kräkning samt självmord som följd av den kliniska depression sjukdomen medför. Vissa avlider genom hypoglykemisk koma.

Sjukdomen är i de flesta fall möjlig att bota, men det är svårt och i många fall kan det ta flera år.

En tillfrisknad patient löper även risk att återfalla eller utveckla bulimia nervosa, många har svårt att föreställa sig ett liv utan sjukdomen som de antagit som en personlighet och trygghet. Många patienter förnekar vidare att de är sjuka och vill inte behandlas vilket gör att det svårt att bryta sjukdomsmönstren. En anorektiker beter sig som en missbrukare såtillvida att vikten är det enda som upptar tankeverksamheten.

Gemensamt för de flesta anorektiker är att kroppen är det mest centrala i livet och tillvaron. Den sjuke är besatt av att känna sig smal, slank och lätt, och kan börja undvika vissa kläder som denne tror sig se tjockare ut i. Den sjuke kan även bli fäst vid ett visst plagg som får denne att känna sig smalare. I vissa fall försöker anorektikern bära bylsiga kläder för att "gömma" sig, vidare kan en anorektiker bli helt paralyserad av att bära tighta kläder som kan få denne att upplevna "svullnad" och därmed inbillad viktuppgång.

Många anorektiker är hysteriska kring motion och reglering av energi-/näringsintag, medan en del kort och gott slutar att vilja äta.

Vissa anorektiker får en enorm energi till överdriven träning, medan andra inte har någon ork för vare sig motion eller andra vardagliga aktiviteter (vilket då ofta är kopplat till depression).

Ofta hakar anorektiker upp sig på speciella kroppsdelar och gör allt för att försöka uppnå sin förvrängda bild av den perfekta kroppen samtidigt som de aldrig kan sluta, utan sätter upp nya mål när de gamla har nåtts.

Den sjukliga rädslan för viktuppgång är det mest karaktäristiska symptomet på sjukdomen, och normalt brukar anorektiker göra allt för att inte behöva konfrontera sig själva med situationer som kan få dem att känna sig tjockare.

Maten har förvandlats till en förvrängd symbol, svår att tolka även för den sjuke själv som ett exempel kan påkommas sitta och lusläsa illustrerade kokböcker för att sedan frenetiskt börja motionera för att kompensera det den "unnat" sig, det vill säga tex. kollat på bilder på mat. De flesta anorektiker är fixerade vid det de avhåller sig från. Kaloriräkning är ett mycket använt "redskap".

Nattliga drömmar om mat och festmåltider är vanligt förekommande.

Vidare kan ätstörningen utveckla sig till en form av självkontroll, att den drabbade blir euforisk av att lyckas skippa måltider och att denne tycker sig ha "misslyckats" med sig själv som person om den hamnar i en sådan situation att den måste äta. I många, ofta särskilt långt gångna fall har sjukdomen en tendens att bli en del av identiteten fram tills att behandling ger resultat.

Anorektiker har ofta ett kontrollbehov och räknar kalorier och resultat, och detta beteende överensstämmer med en del idrottares. En del idrottare har ett anorektiskt beteende och en del blir anorektiker.

Anorexia nervosa antas vara den psykiska sjukdom med allra högst dödlighet i procent, ca. 10%-20% av alla som någonsin insjuknar avlider förr eller senare- antingen av sjukdomen i sig, eller av något indirekt relaterat till sjukdomen (till exempel självmord pga. depression). Hos de med den kroniska formen av sjukdomen blir livslängden förkortad pga. det stora slitage kroppen utsatts för."

(från wikipedia)

They not gonna get us

 

Pernilla

30 september 2009 21:26

Så är det... det är en fördjävlig djävul...
Man hatar den lika mycket som man älskar den.

Hur går det för dig?
*kramar*

 

kpom

3 oktober 2009 11:03

Jo... Bryt mönstret Linnea. Jag vet att du fixar och jag tror på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...