Räknar ner..snart bär det av till Mora igen. Tillbaka till kliniken med blandade känslor.

Hjälm, knäskydd, stålhättor, skygglappar på och med stridsyxan i högsta hugg! Here we go!

Jag är livrädd!

Jag är panikslagen. Men det är du ju alltid, Linnea! Ja, jag vet, det är jag ju alltid.

Jag är rädd hela tiden. Hela jävla tiden. För allt.

I spegeln ser jag hur jag förändras. Visst blir jag större? Visst försvinner benen som förut var så skarpa, tydliga? Visst blir mina kinder allt rundare och visst har väl inte låren sett ut sådär? Inte såg jag väl ut sådär igår?

Jag hatar henne! Jag är så rädd att du ska lämna mig. Snälla lämna mig inte..