vaknar med asfalt i luftrören.

jag har tillbringat alldeles för många nätter på samma sätt. jag kan det här utantill nu.

"Ser bilder på någon som en gång var jag, men som inte är det längre.
Fotografier är som speglar utan tidsuppfattning.
Som visar samma genuppsättning i olika upplagor,
olika personer med samma namn som under tiden långsamt skiftar över i varandra.
Transparenta lager av människor som ligger ovanpå varandra i en försluten tidskapsel,
men som var och en är främmande för varandra.
Jag skäms över henne.
Hon som var jag men inte är längre.
Jag skäms och jag avundas.
Vill byta bort mitt hår och alla mina ögonfransar
knäna
naglarna
vartenda finger
för att få vara hon igen.
Men det går ju inte, förstås.
Ibland önskar jag att det  gick att vara mindre realistisk."

jag kan så mycket bättre.

 

Ida

31 augusti 2009 22:35

Hej vännen.
Vill bara höra av mig lite så du vet att jag inte glömt dig. Saknar dig enormt som vän. Minns alla våra galna dagar ihop. Hoppas verkligen det blir fler såna i framtiden.
Vill du leka nån dag får du jättegärna säga till! Vet ju inte när du är hemma och så. Men om du ska till din syster någon dag får ni gärna titta förbi.

Krama hårt!

 

kpom

2 september 2009 20:24

Strunta i patrasket och häng med mig...

http://blogs.myspace.com/index.cfm?fuseaction=blog

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...