Hemma igen. 

Jag är förvirrad och livrädd. Dödsrädd.

Invirad i mardrömmar och skrikiga färger.

Jag fortsätter att tappa kontrollen. Jag förlorar nu.

Victoria, Amanda och Elena flyttar. Samtidigt. Jag kan inte förklara hur det känns i mig..men jag faller liksom. Vet ni hur det känns när man drömmer att man faller och vaknar med ett ryck? Svettig, rädd och med bultande hjärta. Ungefär så. Nästan precis så.

Nu börjar innebandysäsongen efter den långa försäsongsträningen. Jag är inte med.