- mina ögon är vatten, mina ögon är vatten, mina ögon är vatten -
 

-Du är så stark, Linnea, säger du.
Men när du stänger min dörr varje kväll blir jag liten och ensamt rädd så att galongummihuden du beundrar mig
för knottrar sig och hjälten dör, faller ner mellan plankorna med ett målbrottspip som alltid överröstas av regnet.

Samlar mod här i mitt bröst, drar efter andan, tvingar upp hjälten på knä och stiger ut. Att du aldrig ser.
 Bara hennes höjda haka, men aldrig strupen hon samtidigt blottar. Inte ögonen av förakt som egentligen är sorg.

Varje gång är en första gång, första gången varje gång och du ser ingenting och du hör ingenting OCH DU MÄRKER
JU INGENTING: sätter mig på en pidestal, i en glasmonter, vinkar åt mina nävar som bankar på dess plana fiberplastsyta
– detäringenfaramedmigälsklingdetärverkligeningenfar
aallsmedmigkallamigvadduvilljagärsåstarksåouppnågl
igthögjag -
(i skuggan av din vrist skär hjälten av sig halsen; ingen hör hennes huvud som faller till marken. I mig är ljudet öronbedövande).

Mina tankar är thinner/sprit/aceton, men min gummihud håller tätt och hela det här havet i mig stannar innanför. Tro mig vännen,
 jag är stark med mitt hjärta som går sönder, jag är din i ett skyltfönster. Och så slutligen, från min kuvös till din; hör du hur jag älskar dig?
Jag sover dåligt med min kuddbiograf – världens mest produktiva med skräckfilmsscenarion som avbyter varandra – och jag är dindindin i natt
 i kväll bakom Hollywood-tänder och läppar av collagen, jag är dindindin på låtsas på riktigt, jag är dindindin och precis så naiv och intelligent beräknande
som man måste vara för att orka överleva, som man måste vara för att kunna blunda, knipa igen ögonen och våga låta bli att öppna. Med min mun
som ett sår, en avgrund, ett hål som skriker ut ditt namn, med små hål av sprit i venerna; det är så mycket som färgar mig och vi har små penslar till
att måla in mig i ett hörn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...

Ser dig i ögonvrån där du rör dig bredvid mig; jag kan nästan inte andas, så vacker är du. Jag skäms över mig själv, över den jag har blivit och jag vågar inte möta din blick när du sträcker dig efter min hand över köksbordet. Varje antydan, varje up...

Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...

Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...

Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...