snaran döljer sikten och hon kastar stenar mot solen och bränner benen och det svider när hon slår men hon slår och hon slår hårt alldeles för hårt varför slutar hon inte slå när smärtan till sist är olidlig och vad betyder egentligen nånting när man slår sönder det enda som inte är av sten och om hon räknar stegen kommer hon att förstå hur långt det egentligen är och kommer du äntligen släppa taget om halsen snaran som hon knyter alltför hårt kring läppar som viskar att det gör alldeles för ont det är olidligt fläta in dina fingrar i mina låt oss slå sönder allt som skaver för det gör alldeles för ont det är olidligt barn är sköra och händer passar ihop med andra händer och sätt dina fingrar mot hennes hals om du är tyst en stund kan du höra hennes hjärta kippar efter luft vill kanske inte slå om du inte håller hennes hand

Dagens låt: Antony And The Johnsons - Cripple and the Starfish