Jag vill ha det som förut och jag vill inte alls ha det som förut,
jag vill vara ren och fri och smal.
Jag vill inte ha det här äckliga kroppen, jag vill inte se ut såhär, den är inte jag.
Jag vill inte ha det här tjocka runt omkring mig,
jag vill inte äta all den här maten som rispar sig igenom halsen,
som våldtar strupen, som klistrar fast och fördubblas.
Jag orkar inte mer, snälla hjälp mig.

Jag vill inte äta tabletter för att orka överleva när ingen ser,
jag vill inte inte-dö när jag inte står ut mer.

Allting är en klump i min hals, jag vill inte ha det såhär.
Varför är ingenting som förut och varför är allting som det brukar? 

 ibland hoppas jag att ni råkar bita av er era tungor

Jag är tjock och ful och nästan inte värd nånting överhuvudtaget.
Stackars lilla själsslamsa;
hur kunde du bli såhär fet, vem ska du nu skylla på?
Skammen glömmer vad ursäkten förlåter, allt är bara ditt fel. 

I dig har jag hittat allt.

 Om jag bara inte vore jag utan någon helt annan; snyggare, smartare, bättre. Om jag bara kunde vara allting du önskar dig.

Förlåt mig, jag borde aldrig ha börjat låtsas.
Snälla skjut mig älskling,
jag kan inte sluta. 

Jag önskar att jag kunde lova mig att det här var den sista dagen, att jag aldrig mer ska behöva bli så fet som jag är nu.
Jag hatar att det inte är så.
Jag hatar mig för att det inte är så.
Till och med tystnaden känns tjockare ikväll, den gör mig så ful.
Jag vill inte att det ska vara såhär. 

Jag vill inte att det ska vara såhär, jag vill inte vara ensam.
Allting fräter, mina tankar hatar sig själva sönder och samman
och det är fortfarande för långt till dig.
Mina drömmar är aceton
skjut mig älskling och förlåt mig igen