..efter ett slut på smärtan.

Det skulle vara så lätt. Det är så lockande. Och längtan skrämmer mig.

Jag känner igen den här känslan och det är inte kärlek. Det är inte glädje. Det är samma sak. Alltid samma sak. Varje gång. Jag tar alltid fel. Det är alltid samma sak och jag vet vad apati är. Jag vet vad apati är. Jag vet vad apati är. Jag hoppas att jag inte ställt till någonting. Inte igen. Det vore ju tråkigt om det var samma sak igen. Ännu ett sår. Ännu en att såra. Jag behöver inte dig. Du är bara ett nytt sår. Det är såhär jag fungerar. Jag gör mig själv illa. Du är bara ett nytt sår.

Jag vill inte vara instängd längre. Jag hatar att känna såhär. Som att något måste ske. Som att jag måste göra något åt det här. Det känns som att springa med lera upp till knäna. Som att luften förvandlats till något tjockt, klibbigt. Det känns som att jag bär på bly. Jag hatar känslan. Jag hatar henne. Jag hatar den jag möter varje dag. Jag hatar den jag delar säng med om nätterna. Jag hatar dig för att du alltid är med mig. Jag hatar dig för att du gör mig så illa. Jag hatar dig för att jag måste bära dig. Jag hatar att jag bär dig fast jag inte har den styrkan. Jag hatar. Jag hatar henne. Jag hatar speglar. Jag hatar hud. Jag hatar kropp. Jag hatar att stå still. Jag hatar att falla. Jag hatar dig.

Dagens låt: Blindside - Painting