Direktlänk till inlägg 16 november 2008
och en sekund senare ska smärtan explodera likt tusen åskknallar innanför ögonlocken. men detta vet hon ingenting om. ännu anar hon ingenting. ännu ligger luften stilla och kvav. det är lugnet. lugnet före stormen.
och jag spelar död för jag orkar inte förklara vart orden tar vägen.
och jag tänker att jag tänker så mycket. jag tänker att till slut måste det bli ett rop av allt tänkandet, ett rop utanför mig av allt som trängs i mig.
Med gråten som växer sig kvävande stor i halsen sluter jag ögonen, andas in din rytm i mitt blodomlopp, känner hur ditt hjärta slår i mitt. Med dina långsamma sömnrörelser mot min rygg repeterar jag allting vi någonsin sagt till varandra, som en suff...
Klockan är 06.34, jag är 7365,616 dagar gammal och jag hatar mitt liv. Hatar sökandet efter bekräftelse, uppgivenheten, känslan av att vistas i en värld där allting är möjligt bara inte i dag och bara inte för mig. Jag hatar mina trygghetsideologier ...
Numer är jag ett skal som jag inte trivs i på något vis. Vare sig jag, eller hon trivs där vi är nu. I gränslandet. 50/50. Halvtokig. Halvledsen. Halvtrött. Kunde jag åtminstone inte fått vara halvglad? Det är bara jag och min hjärna, mina tankar, ...
Jag är så fruktansvärt vilsen. Springer runt runt runt i en labyrint utan början, utan slut, utan någonstanns att ta vägen. Jag vill bara borra ett hål genom väggen och kippa efter lite luft. Nosa på friheten. Lämna allt bakom mig och börja om på nyt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | 29 |
30 | |||
|