det är sånt som får mig att tappa andan tappa masken tappa modet tappa styrkan tappa greppet om tiden om betydelsen av maskiner som felar när jag ser nånting så trasigt som återspeglas i spegelglaset och har jag egentligen verkligen äntligen förmodligen inte fått dig att begripa hur mycket jag avskyr speglar och reflexer av det som är sant av det som skaver det som kväver mig till döds och återspeglar centimeter efter centimeter av allt jag inte klarar av ensam med centimeter efter centimeter av hud som spänner och vart mina ögon söker sig behöver ingen veta och pulsen söker sig ut ur vristerna flyr från huden sipprar ut och växer fast i marken.

Jag är så ledsen, förlåt.