Kraftlöst krafttag.

Backar klöser biter lyssnar till tysta skrik hela dagarna brinner fryser famlar trevar ge mig något att hoppas på att hålla i låt mig inte stelna när hon håller om mig kramar alldeles för hårt. Det är så jävla tyst. Det är så jävla tyst att det värker i öronen jag fixar inte det här. Bryter ben och kalla leder värkande vener ådror det är alldeles för mycket hud det spänner omkring mig det är alldeles för mycket om jag ändå kunde skära bort en del av min otillräcklighet skulle jag bli glad då?

Ett steg fram och två steg bak.