Dagen startade med ett besök hos sjukgymnasten. Foten ser fortfarande inte riktigt klok ut och de är otroligt fascinerade av att den sitter löst.

Humöret steg när jag klev ut genom dörren och möttes av strålande solsken. Humöret skönk sedan på två röda till botten när jag på busshållsplatsen möttes av cirka femtiosju strålande (skrålande) 7-åringar. jäj. En ipod kan omöjligt matta ljudet av femtiosju 7-åringars gälla röster.

Nu sitter jag och samlar kraft till att ta tag i uppgiften som ska vara klar imorgon. Har verkligen noll lust att sitta här. Muntra upp mig. Snälla.